lördag 7 juni 2008

Tack Carolina!

Ibland kommer det RAK'ar från de mest oväntade håll...och jisses vad jag blir rörd och glad varje gång! Söta Carolina i Stockholm skrev att hon tänkte på mig när hon fick syn på det lilla fågelbokmärket, åsså var hon så omtänksam att skicka med en bok till (Tjohoo - jag älskar ju att läsa böcker på svenska! *saknar*). Å kolla in det supersnygga kortet som hon har gjort också! :)




TUSEN TACK CAROLINA!!


Det har varit en väldigt bra vecka. Inte nog med att jag alltså fick en RAK från en pysselvän, jag har fått blommor av en patient också! Det är en liten solskenshistoria, som gör mig så glad att jag bara måste berätta den för er:
Patienten är en kvinna som kom till mig för att hon var deprimerad och hade självmordstankar. Mycket av problematiken bottnade i, att hon var arbetslös (utan utbildning) och dessutom inte hade något nätverk. Hon kände sig ensam, gammal, stressad och värdelös. Jag skickade iväg henne till psykiatrisk avdelning, och de startade henne i antidepressiv behandling. Hon blev utskriven, och kom ett par veckor senare till kontroll hos mig igen. Medicinen hade hjälpt en del - hon kände sig lite bättre till mods, och självmordstankarna var inte lika påträngande längre.
Vi hade därefter ett riktigt bra, konstruktivt samtal, och jag försökte peppa henne att söka jobb igen. Hon var tveksam till det - hon hade ju fått så många avslag på sina ansökningar, och hade tappat hoppet om att hon någonsin skulle kunna komma tillbaka på arbetsmarknaden. Nä, hon ville ansöka om förtidspension istället.
..men hon verkade faktiskt nästan glad när hon lämnade kliniken.

Nu i veckan dök hon upp igen, jätteförkyld, och ville att jag skulle undersöka om hon hade fått lunginflammation. Det hade hon inte. Med sig hade hon en bukett rosa rosor...till mig! Jag förstod ingenting först. Det visade sig, att just efter vårt förra samtal, hade hon gått förbi ett fönster där de skyltade om att de sökte medhjälpare. Hon var i gott humör, så hon gick in och presenterade sig. Det lät henne komma till jobbintervju direkt.
Å nästa dag hade hon en fast anställning.
Jag lovar, det riktigt strålade om henne när hon berättade det. Hon hade dessutom slutat ta lyckopillren, och hade det bra ändå.

På något vis kände hon att jag hade bidragit till att hon fick jobbet - fastän det hela egentligen var hennes egen förtjänst. Å därför skulle jag ha lite rosor, tyckte hon.

Gissa hur glad jag blev? Tänk att hon tyckte att ett ynka samtal med lilla mig var så värdefullt!


Läkaryrket är världens bästa, har jag månne sagt det förr?

fina va? :)

17 kommentarer:

Anonym sa...

Åhhh Vilken underbar historia!!!!

Värmer gott i hjärtat!

Anonym sa...

Vilken gulliga RAK av Carolina!

Vilken historia... men vet du, jag är inte förvånad över att patienterna älskar dig! Du är ju så himla genomgo´, ödmjuk och med båda fötterna på jorden!

Stor kram!

Emma sa...

Jag blev helt varm i hjärtat va historien, underbar! Jag skulle vilja ha dig som min läkare :)

Zarah sa...

Det gjorde du ju. Bidrog till hennes nya jobb, alltså...! Det är så otroligt värdefullt att bli sedd och bekräftad som en person som betyder något i världen, att det förmodligen gjorde hela skillnaden. (Särskilt när den bekräftelsen kommer från en myndighetsperson, som tar sig tid att lyssna och prata.)

Du är en god människa, Nina. Du är värd alla rosor i världen.

Anonym sa...

Jaha ... *snyft* och det där berättar du sådär helt utan förvarning. En annan blir ju blödigare och blödigare för varje år som går och såna där solskenshistorier tar helt knäcken på mig. Tårar i ögonen och klump i halsen. Nu vill jag också bli doktor!

Anonym sa...

Så roligt att du blev glad över RAK:en. Och kul att få blommor av en patient! Jättefin historia! Kraaam!

Muffin sa...

Så härligt, man blir alldeles varm och mjuk. Så skönt det måste kännas att göra något så meningsfullt i yrket. Heja dig!
Kram!

Muffin sa...

Fniss, såg du att det var armen från ditt kärleksvirus som stack upp ur vågorna på mitt semesterkort?!

Anonym sa...

Åh Nina, det var allt en riktig solskenshistoria! Kan du inte ha ett sånt där bra, konstruktivt samtal med mig också så att jag fixar ett nytt jobb till mig själv? Då lovar jag att du ska få rosor av mig! :p

Kram!

Marie sa...

så härlig historia!

Anonym sa...

Åh vilken fantastisk berättelse! Det krävs ibland så lite för att göra skillnad i någon annans liv, att låna ut sina öron och bara bekräfta den andres existens och betydelse räcker långt.

Anonym sa...

ja det var rigtig sjovt og deltage i cybercroppet :)
det er Love, elsie det baggrundspapir du efterspørger. Det er vidst fra en af hendes nye serier, kan ik huske hvad det er for en. Jubii glæder mig til næste gang :D

Anonym sa...

Nästa gång du kommer till gbg!!!
är svaret på din söta kommentar!!!!

Visst är dom gulliga tjejerna!!!
Helt chokad vilka presenter eller hur.....

E sa...

Vad roligt, med historien där :)
Och vad kul med en RAK

Kramizzz Kicken

Malin sa...

Blir varm i hjärtat, vilken underbar historia!!!!

Anonym sa...

ååååH!! Jag blir alldeles rörd *snyft* Visst är det härligt när folk faktiskt visar sin uppskattning på ett eller annat sätt!! =D
Men jag är inte alls förvånad över att du fick rosor Nina *blink* ;)

Många kramar petra

Carina sa...

Underbar historia! Visst känns det bra när man gör något bra för en annan människa, ibland utan att veta om det själv. Har förstått att du är rätt människa på rätt plats, helt klart värd rosorna!! Underbar bild också...