Tack Carolina!

Ibland kommer det RAK'ar från de mest oväntade håll...och jisses vad jag blir rörd och glad varje gång! Söta Carolina i Stockholm skrev att hon tänkte på mig när hon fick syn på det lilla fågelbokmärket, åsså var hon så omtänksam att skicka med en bok till (Tjohoo - jag älskar ju att läsa böcker på svenska! *saknar*). Å kolla in det supersnygga kortet som hon har gjort också! :)

♥ TUSEN TACK CAROLINA!! ♥

Det har varit en väldigt bra vecka. Inte nog med att jag alltså fick en RAK från en pysselvän, jag har fått blommor av en patient också! Det är en liten solskenshistoria, som gör mig så glad att jag bara måste berätta den för er:

Patienten är en kvinna som kom till mig för att hon var deprimerad och hade självmordstankar. Mycket av problematiken bottnade i, att hon var arbetslös (utan utbildning) och dessutom inte hade något nätverk. Hon kände sig ensam, gammal, stressad och värdelös. Jag skickade iväg henne till psykiatrisk avdelning, och de startade henne i antidepressiv behandling. Hon blev utskriven, och kom ett par veckor senare till kontroll hos mig igen. Medicinen hade hjälpt en del - hon kände sig lite bättre till mods, och självmordstankarna var inte lika påträngande längre.

Vi hade därefter ett riktigt bra, konstruktivt samtal, och jag försökte peppa henne att söka jobb igen. Hon var tveksam till det - hon hade ju fått så många avslag på sina ansökningar, och hade tappat hoppet om att hon någonsin skulle kunna komma tillbaka på arbetsmarknaden. Nä, hon ville ansöka om förtidspension istället.

..men hon verkade faktiskt nästan glad när hon lämnade kliniken.

Nu i veckan dök hon upp igen, jätteförkyld, och ville att jag skulle undersöka om hon hade fått lunginflammation. Det hade hon inte. Med sig hade hon en bukett rosa rosor...till mig! Jag förstod ingenting först. Det visade sig, att just efter vårt förra samtal, hade hon gått förbi ett fönster där de skyltade om att de sökte medhjälpare. Hon var i gott humör, så hon gick in och presenterade sig. Det lät henne komma till jobbintervju direkt.

Å nästa dag hade hon en fast anställning.

Jag lovar, det riktigt strålade om henne när hon berättade det. Hon hade dessutom slutat ta lyckopillren, och hade det bra ändå.

På något vis kände hon att jag hade bidragit till att hon fick jobbet - fastän det hela egentligen var hennes egen förtjänst. Å därför skulle jag ha lite rosor, tyckte hon.

Gissa hur glad jag blev? Tänk att hon tyckte att ett ynka samtal med lilla mig var så värdefullt!

Läkaryrket är världens bästa, har jag månne sagt det förr?

fina va? :)