måndag 21 januari 2008

Sömnbrist..

..lider jag av. Nä, jag har inte svårt att somna, det är inte därför.
Hade återigen en 17-timmarsjour i lördags. Lördagsjourerna brukar generellt vara väldigt lugna...men jag fick inte sova alls den här gången.


Jag hann in på vaktrummet och la mig i sängen FEM gånger - men varje gång ringde telefonen ca 10 - 15 minuter efter att jag hade släckt ljuset. Ni vet JUST när man är på väg in i drömmarnas land. Psykisk terror nästan.


Det var en hopplös situation på sängavdelningen, med bara 2 vårdare och 1 sjuksköterska till 42 patienter (varav majoriteten var svårt sjuka!) om natten... Sjuksköterskan var dessutom en vikarie. Hon ringde mig många gånger, bl.a. klockan 04 för att fråga hur många milliliter en MEq Kalium var, och hur man blandar ett speciellt dropp - inte fasiken vet jag det: jag ordinerar det ju bara!!

Kombinera det med att flera patienter låg på isolationsrum pga gastroenterit, så man skulle ha full skyddsmundering (mask, överdragsrock, handskar) varje gång man gick in till dem. En patient som jag skulle lägga venflon (dropp) på hade tagit av sig såväl syrgasmask, slitit ur alla sina droppslangar, slängt av sig täcket, och hans blöja låg på golvet - och själv låg han där ganska spritt språngande...i en säng som var genomblöt av urin. En annan patient föll och slog sig när hon var på väg till toaletten. Medan vi hjälpte en, hände det något med en annan....och de stackars vårdarna hann inte med alla andra uppgifter de hade. Jepp, det var ett rent kaos.
Jag ordnade det jag skulle och hjälpte till en del (med sjuksköterskeuppgifter, inte läkarjobb), men sen blev jag tvungen att gå och lägga mig - jag var dödstrött. De jobbar ju trots allt bara 8 timmar i taget.

Klockan lite-i-fem om morgonen kom det en patient till akutmottagningen som inte var särskilt sjuk, men desto mer besvärlig. Han bad om en luftmadrass och elevationssäng, för han hade ont i ryggen. Jag förklarade för honom att sjukhuset endast har ett begränsat antal och att det inte är helt lätt att skaffa en - speciellt inte på helgen och om natten..men jag lovade att vi skulle skaffa fram en så snabbt som möjligt. Det lugnade honom lite.

Jag skrev journalen, och hade precis hunnit i säng och nääästan somnat...så ringer sjuksköterskan och säger att patienten vill utskrivas!


Släpade mig upp ur sängen (då för fjärde gången) och gick dit, lagom groggy, och så trött att jag hade lust att gråta.
Patienten började klaga över standarden på dansk sjukvård, och "det var bara för dåligt att han inte kunde få en luftmadrass här och nu, och därhemma hade han minsann fått en sådan av kommunen, och han hade betalat så mycket i skatt i sina dagar och nu ville han ha en morgonrock också och....".


Tålmodigt sa jag, att han kunde få en morgonrock och han kunde få smärtstillande (han brukade inte ens ta panodil, hur ont har man då?) ifall han fick ont i ryggen av sängen, och lovade igen att vi skulle skaffa en madrass så snart som möjligt. Klagomål om sjukvårdsstandarden bad jag honom att vända sig till politikerna med istället - jag kan liksom inte göra mycket åt den saken..


Smärtstillande ville han inte ha. Han ville hellre ha sovmedicin! Det fick han inte. Klockan var då omkring 06, och så sent (eller tidigt) ger vi inte sovmedicin. Jag ordinerade i välvilja en lätt lugnande medicin åt honom, och släntrade därefter i säng igen...för att återigen bli uppringd 5 minuter senare för att det hade kommit en ny patient till.

Men vet ni? Jag älskar mitt jobb. Man möter människor i alla former och färger ....så mycket söta och vänliga, glada och festliga, ledsna eller ångestfyllda, inåtvända och tysta, galna och ibland oerhört irriterande människor varje dag. Inte bara patienter - även kollegor i många olika yrkesgrupper som man ska samarbeta med. Undrar hur många människor jag hinner prata med under en arbetsdag?

Ändå kan min pojkvän ibland ha svårt att förstå att jag bara vill sitta för mig själv och pyssla och inte alltid orkar vara social och prata med honom när jag kommer hem från jobbet...och att jag ibland inte har sååå mycket tålamod med honom...haha!


Sov bara 2 timmar när jag kom hem igår, sov 7 timmar inatt...Har haft en vanlig dagjour idag. Orkade inte pyssla ikväll. Tror jag går och lägger mig nu. Ska jobba även imorgon.
Å jepp, ÄNTLIGEN har jag (alldeles själv!) klurat ut hur man fixar smileys i bloggen. Dem har jag längtat efter! Vaddå, märks det? *hihi*
Är det någon av er som kan lära mig hur man får bort ramarna runt dem??


Godnatt, kära vänner!

13 kommentarer:

Zarah sa...

...bara en stoooooooooooor KRAM!...

Anonym sa...

Haha, vilken härlig läsning och vilka söta, passande smilies du har fått in överallt. :) Jag hade inte klarat av att jobba inom sjukvården, vilken tur att du gör det!

Kramar

Anonym sa...

Kära Nina,

vilken jour!! Jag beundrar dig att du orkar! Hoppas att du får ett par relativt lugna dagar framöver, så du får tid att varva ner!

Kram!

Annika kort & gott sa...

OJOJOJ, vilken arbetsdag du hade! Att du har tålamod som få är ingen överdrift.

Hoppas att du slipper ett sådant jourpass läääänge nu!
Kram Annika

Cards of Maria sa...

Vilken dag eller natt kanske är rätta ordet. Fina smilies. Har ingen aning om hurm an tar bort ramarna, har ingen aning om hur man får dit smiliesarna alls... skulle dock vilja veta det =0)
Kram
Maria

Anonym sa...

Usch vad det låter jobbigt! Men rolig läsning ändå pga smiliesarna.
Kram!

Anonym sa...

Vilken pärs! Men du fixar det som vanligt : )

Jag känner väl igen det där med att inte orka vara social mot sin respektive. Tur att jag inte är ensam om det : )

Ha BRA dag på jobbet!

Anonym sa...

Men tjena! Nu såg jag att du frågade när jag skulle på mässan!?! Planen är att vi ska vara där när mässan öppnar på lördag och bussen går hem när det stänger. Det är första gången jag är på en så stor mässa så det ska bli gör spännande. Hur blev det ska du dit?

Elina sa...

Oj, vilken överdos smileys! :)

Cattis sa...

Jisses... =O vilken arbetsdag...blev trött av att bara läsa...Vilken tur att det finns människor som du! =D

Sov så gott när du får det och sköt om dig!

Kram/Cattis

http://kathis.blogg.se/

Anonym sa...

Tack för titt och för dina värmande kommentarer darling.

Dina alster är minst lika fina som mina. Dessutom har du ett mindre grötmyndigt språk än jag. :)


Peter

http://realmenscrapp.blogg.se/

Ellinor sa...

Jag känner igen mig - tro mig! =) Regnbågsfärgade patienter hamnar dock sällan hos mig - men en del är förvisso ganska blå(slagna)...

Själv är jag mer åt adrenalinhållet när jag kommer hem och pratar non-stop med min stackars sambo... Pausar lite, frågar "hur har du haft det" och pratar vidare *lol*

lillasara sa...

Hej hej! Surfade in här och kom på att jag inte ska klaga över att bli väckt en gång i halvtimmen av min skrikande gullunge, det är ju trots allt mysigare att vara mammaledig än att gå jour! Håller tummarna för att mina första jourpass efter mammaledigheten blir något lugnare... ;)

Har tyvärr inte blogger, men du ska leta bland bildinställningar för att få bort ramarna runt smileys:en.

Hoppas att du fått sova igen ordentligt nu!

//Sara