Vi startar det nya året..

..med en hastig visit i Malmö! Jag och några andra pysseltokar har bestämt oss för att ses och fika och kanske shoppa lite på andra sidan sundet imorgon förmiddag.

Glädjer mig till det av flera anledningar - främst för att jag ska få träffa några skånepysslingar som jag aldrig har träffat förut, några av de GOASTE som finns! Sen ser jag såklart alltid fram emot att få komma hem till Sverige....ska köpa med mig lite svensk mat och annat smått och gott som inte jag hittar här i DK, tänkte jag.

Sverige är bäst. Så é re ba'.

Idag gav jag min kollega Rafi en välförtjänt present för att han räddade min jul:

I paketet gömmer sig ett presentkort till biograf för 400 kr, åsså fick han såklart ett hemmapysslat kort till. Han blev jätteglad! :D

Strax efter jul pysslade jag ett liknande kort, som Henseboy ska ge bort. Det är till H's bästa väninna som födde en son, Mads, på julafton. H har inte kommit på vad han vill ge i present till pojken ännu, så kortet ligger här och dammar... Jag blev i alla fall ganska nöjd med det:

ÄLSKAR detta BamPOP- alfabet! Älskar fatbirds'en!

En annan liten lycka: Jag har fått en ny pappersskärmaskin av H i julklapp! Måste provas. Ah, det blir nog först i morgon.

Är lite trött, för jag har jobbat 12 timmar idag, varav de sista 5 var i akutmottagningen. Det kom nästan inga patienter - VÄLDIGT ovanligt! Jag hann t.o.m dricka kaffe och småprata med nurserna. Gött. Behöver sådana dagar ibland.

Igår jobbade jag 11 timmar, men de 3 sista var dock inte planerade - det kom helt enkelt så mycket patienter så jag var tvungen att stanna och hjälpa kvällsjouren att ta emot dem. Stress från morgon till kväll. Det varierar verkligen mycket.

Å just när jag var på väg hemåt igår, ropade en sjuksköterska efter mig och kom och tog tag i min arm och förde mig in till en patient som precis hade fått hjärtstopp!! Man har ju övat hjärt-lung-räddning så många gånger på docka, men det är lite annorlunda när det är en riktig människa man försöker rädda...Det gick dock inte många sekunder förrän kardiologerna och hjärtstoppteamet stod i rummet. Det lyckades inte att återuppliva honom, trots att vi alla gjorde vad vi kunde. Tråkigt, men så går det ju dessvärre som oftast vid hjärtstopp.

Kände mig trots allt ganska lugn och nöjd med min insats när jag traskade hemåt.