Ibland är det svårt att vara ung läkare

Skulle ni vilja byta med mig?

Mötte in klockan 15.30. Min 17-timmarsvakt började med att det låg två patienter och väntade i "AMA" (Akut Modtage Afdeling) som dagvakten inte hade hunnit ta emot. De hade redan väntat ett par timmar. Den ena hade smärtor.

På väg ner till AMA, ringde en sjuksköterska från Akuten (Skadestuen) för att de också hade fått in två patienter till mig.

*Djupsuck*, vilken start på första arbetsdagen efter semestern!

Tänkte, jaja - det går nog...jag tar emot en i taget och jobbar på så snabbt jag kan. Det får ta den tid det tar.

Att skriva en journal + ordinationer och medicinschemautfyllning och beställning av röntgen / andra undersökningar, anläggelse av dropp (jepp det är en läkaruppgift här i DK!) osv. tar ofta en timme, lite mindre ifall patienten iövrigt är frisk - och betydligt längre tid ifall patienten t ex är gammal och hör dåligt, eller är utländsk och behöver tolk, eller om patienten bara har många symptom utan solklart fokus osv....

Efter att ha avklarat och inlagt tre av patienterna några timmar senare, ringde de från en annan avdelning och sa att vi hade fått en patient utstationerad hos dem som jag måste komma och skriva journal på, och patienten hade minsann väntat sedan klockan 11! Ännu en patient som borde ha fått läkartillsyn i dagtiden...som jag inte hade hört talas om. *suck igen* Jag går dit.

Innan jag hinner börja med min fjärde journal ringer de från vår sängavdelning om att en patient blöder våldsamt från magen. Jag skyndar dit. Det var en ny patient, inlagd under dagen, som vi inte hade hunnit fått journalen på ännu. Min äldre kollega (mellanvakten) hade därför heller inte sett patienten. Fick börja från scratch...

... men måste säga att mycket ändå flöt ganske lättvindigt - tur att vi har så duktiga erfarna sjuksköterskor på vår avdelning - de är verkligen helt suveräna!

När detta sker står både mellanvakt och bakvakt och opererar en annan patient, så jag är HELT ENSAM på golvet. Alla ringer till mig: AMA för att jag har en patient kvar som väntar (som nu är ganska missnöjd!), och Akuten ringer för att det har kommit en ny patient, och en tredje måste tillses pga smärtor. Vilken uppförsbacke.

Medan jag står och försöker stabilisera den blödande patienten och ge honom blod osv ringer det en ättikssur sjuksköterska från ett annat sjukhus och skäller ut mig för något som jag inte kunde rå för. Lite senare ringer även en läkare och skäller ut mig på väldigt obehagligt vis för samma incidens. Jag kan inte säga mycket - bara beklaga. Det är inte jag som har gjort fel (och det är för övrigt inget allvarligt fel!), men det är mig det går ut över.

Klockan har då just passerat 22, och jag har varken haft tid till middagspaus eller ens en femminuters paus för att få andas ifred....

Känner mig så maktlös. Ger de sista instruktionerna till sjuksköterskorna hos den blödande patienten. Sen kan jag inte låta bli, tårarna bara trillar. Springer ut och gömmer mig en halv minut i personalrummet. Ringer till min mellanvakt och berättar om utskällningarna, och han tröstar. Han har haft en lika stressig vakt som jag.

Tar mig samman, torkar tårarna och går ner till nästa patient. Fler har kommit, och återigen har jag fyra patienter som väntar. Ett par av dem har väntat väldigt länge, över fyra timmar.

Klockan 23 stänger Akuten - vilket medför att sjuksköterskorna där blir ytterst stressade och otåliga (de vill ju hem i tid!). Patienterna måste expideras vidare i huset. De ringer och ringer till mig, och jag lovar att komma efter jag är färdig med journalen på den patient som hade väntat längst tid.

Så fortsätter natten. Jag hinner till sist färdigt med alla mina patienter- Aaah! Lugn och ro! Kanske hinner ta mig en lur? Skyndar att inhalera lite frukt och en torr brödskiva (det var vad som fanns). Tassar bort mot vaktrummet, lätt i sinnet.

Då ringer mellanvakten om att han behöver mig som assistent på OP. Klockan 04 börjar vi opererationen av en gammal dam med fri luft i magen (som tecken på hål på tarm eller magsäck). Under operationen ringer en sjuksköterska från AMA om att det nu har kommit en ny patient. Jahaja, det var det...inget sova för Nina inatt.

Sammanlagt mottog jag 9 patienter som blev inlagda, och jag vet inte hur många vi mottog och skickade hem igen. Min trådlösa telefon hade ringt så mycket så jag blev tvungen att byta batteri två gånger (det brukar normalt kunna hålla mer än en hel 17-timmarsvakt!)!

Nåja, jag glömde visst säga att mina koder till datorerna heller inte fungerade - och datasupport, ja de finns såklart bara där under dagtid!

Nå, vad säger ni - ska vi byta jobb?? ;')

Missförstå mig rätt - jag ÄLSKAR ju mitt jobb, bara det inte är för stressigt.

Inatt var det extremt.