Mmmm....prickigt!

Vet inte varför jag är så förtjust i prickigt, men det känns så fräscht på något vis...å då speciellt vita prickar (kan man säga polkaprickigt på svenska?). Vid närmare eftertanke så är det sällan som jag INTE har något prickigt på mina kort...och förälskelsen verkar inte vara på väg att svalna heller :)

Begåvade Lucy har just nu en utmaning i att skapa något med "polka dots".

Mitt bidrag (med prickig organza) blev såhär:

"Nytt hem" is Swedish for "New home"

Närbild på det fina Doodle Factory-huset:

Färglagt med Copics + vit gelpenna

Åjo, kortet är tänkt som flyttkort - vi skulle ju flytta nu egentligen, men eftersom jag har börjat på nytt jobb så väntar vi ett par veckor. Orkar inte med för många stora omställningar i livet på en gång.

Jahapp, så har man haft premiär som mellanjour hos ortopedkirurgerna idag då. Har faktiskt knappt fått introduktion i vad arbetet innebär, har inte fått chansen att följa med en av de rutinerade mellanjourerna en enda dag....och det kan jämföras med sjuksköternas introduktion - de får gå en hel månad och auskultera för att lära sig allt. Som läkare blev man utrustad med inte mindre än TRE minicalls/personsökare ("Varsågod!") eftersom det är så medeltida att inte ens jourläkarna går med trådlösa telefoner eller mobiler här...och sen kastar man sig ut i det hela, försöker att göra sitt bästa, tittar i manualer, googlar och slår upp i böcker och frågar kollegorna i nödfall, och hoppas på att man inte har glömt allt för många viktiga detaljer till sist.

Min något hysteriska arbetsdag gick således bland annat med:

1. Att hitta runt på avdelningen och sjukhuset. Hallå, finns det en karta till GPS'en eller? Jag är född utan lokalsinne!
2. Ta emot, undersöka och skriva journal på de patienter som ska opereras imorgon, och alla 4 skulle vara klara och dikterade innan kl 12 för att hinna skrivas innan narkosläkarens bedömning...försök på artigt vis att förklara det för 78-åriga fru Olsen som går långsamt och besvärat med käpp och som gärna vill berätta ingående och detaljerat om vad hon fick till frukost och om den gången hon var fjorton och blev inlagd för lunginflammation.
3. Bli avbruten i detta arbete tjugofjorton gånger för att någon av de 3 personsökarna ringer - och tror ni att det var så praktiskt att det fanns en telefon i undersökningsrummet? Näheeeeejdå, jag skulle ut i korridoren och över till sjuksystrarnas kontor för att ringa tillbaka varje gång.
4. Genomläsa journaler, se på EKG och blodprover, bedömma röntgenbilder i ett datorprogram som jag aldrig har provat förr, ordinera medicin et.c., på de patienter som blivit inlagda från akutmottagningen och boka dem till operation - i ett ANNAT datorprogram...som jag såklart heller aldrig har sett förr.
5. Med min långa och djupa erfarenhet och expertis inom ortopedkirurgi (Yeah right! En vecka, liksom!) svara på frågor från andra läkare, sjuksköterskor, patienter och annat gott folk.. Tjohej vad det går!

Nå, vänner - vill ni byta jobb med mig? ;) Nej nej nej. Skriver inte det här för att ni ska tycka synd om mig, för så lätt ger jag inte upp. Läkarkollegorna, övrig personal och patienterna har faktiskt varit jättesnälla och haft både tålamod och överseende. Å jag vet ju av erfarenhet från AT'n att det hela kommer att kännas mycket bättre om bara ett par månader när man har blivit varm i kläderna. Känner mig paradoxalt nog lite upprymd inför tanken att jag har 16-timmarsjour imorgon kväll, det ska faktiskt bli spännande! Med dessa positiva tankar in mente ska jag gå och lägga mig nu. Härligt med sovmorgon också!

Natti natti, kära vänner!